Utvecklingskriser

Barnets olika utvecklingskriser / utvecklingsfaser

Generellt sett brukar man tala om fyra olika utvecklingskriser eller utvecklingsfaser som barnet går igenom. Dessa startar vid 2 år, 6 år, 9 år och i tonåren.

2-års krisen

2-årskrisen eller trotsåldern, bruka starta när barnet är knappa 2 år och kan hålla på upp till 3 års ålder. Ett barn i trotsåldern får ofta raseriutbrott som kommer oannonserat och kan lika snabbt vända igen och växla mellan olika sinnesstämningar. Krisen handlar om en frustration och en missnöjdhet över att inte kunna bestämma över och hantera sin egen tillvaro. Barnet behöver bemötas med både stort tålamod och lugn, samt att man håller på rutiner och regler.

6-års krisen

6-årskrisen startar ofta innan barnet fyllt 6 år och beror mycket på självförtroende. Barnet har vid den här åldern ofta vuxit snabbt och kan uppfattas som klumpig i sina rörelser, vilket ibland gör att barnet känner sig osäkert. Barnet växlar också mellan att vilja vara stor och vilja vara liten igen. Barnet söker ofta bekräftelse både från föräldrar och kompisar, vilket kan göra barnet energikrävande och uppmärksamhetstörstande. Barnet kan vilja prova nya saker eller utmaningar men kan samtidigt tvivla på sin egna prestationsförmåga. Det är viktigt att visa barnet beröm och uppskattning samt att visa att barnet är bra som det är.

9-års krisen

Det vi kallar 9-årskrisen brukar komma när barnet är mellan 7-12 år. Kompisar blir allt viktigare och barnet blir mer medveten om sin omvärld. Barnet blir ofta mer funderande och djupsinnig och kan periodvis vara nedstämd. Barnet begrundar sin roll både bland kompisar, syskon och vuxna. Humöret går ofta upp och ner och det är viktigt att vara förstående mot barnet, att lyssna på barnet och ge uppmuntran.

Tonårskrisen

Runt 13-årsåldern brukar tonårskrisen framträda. Ofta kan det innebära att vara på kollisionskurs med föräldrarna. Under en period försöker barnet ta reda på vem han eller hon är, att hitta sin egna identitet. Det kan göras med en rad olika roller eller personligheter som barnet provar sig fram med. Här är det svårt för föräldern att komma in, varken i detta ämne gällande barnets ”roller” eller ”faser”, eller andra frågor. Andra vuxna eller kompisar kan istället få mer utrymme och bli viktigare för barnet. Barnet funderar mycket och det är vanligt att barnet vill vara i fred från den övriga familjen. Även här är det viktig att finnas till hands för barnet utan att tränga sig på för mycket och att vara tålmodig och lyssna.

<<Tillbaka